Lite sorg kom i vägen..
I måndags fick vi ett telefonsamtal av min mor som grät. Min mormor var illa däran och hon ville att vi skulle komma. En slags magkänsla att något inte stod rätt till. Å så rätt hon hade..
I fem dagar kämpade hon för livet.
Onsdagen den artonde januari kl 18:08 somnade hon in med oss runt om sig. Alla höll vi en hand eller arm om henne. Alla fick vi chansen att ta farväl. Alla fick vi chansen att trösta henne. Vi har sån tur att vi fick den möjligheten.
Kära mormor, om du visste hur jag saknar dej! Sov nu, vila lite så ses vi sen!
Kommentarer
Trackback
