Emma Gästbloggar

Min underbara vän Emma fick frågan om hon kunde skriva lite om vår gård. Här kommer det! Tack gumman!



Vickan och Henriks gård, mitt lilla andrum i världen.

 

Jag minns första gången jag var ute på deras gård. De hade fått nyklarna några dagar/någon vecka tidigare. Det var massa med snö och det var mörkt. Det kändes som att vi åkte i evigheter innan vi kom fram. Utifrån såg det ut som vilket ställe som helst. Men så fort jag kom innan för dörrarna började jag må dåligt. Jag vet inte varför men jag mådde riktigt dåligt psykiskt och fysiskt när vi gick runt där inne i huset. Känslan satt kvar i kroppen långt in på kvällen, flera timmar efter att vi hade åkt där ifrån.



 

Massa med tankar for runt i huvudet, bland annat: ”Hur kommer de att trivas där ute?” och ”Hur kommer jag någonsin att kunna åka ut och hälsa på utan att må så här dåligt?”

 

På något sätt har känslan försvunnit mer och mer ju längre de har kommit med renoveringen. Och även att det inte är färdig renoverat ännu så har den lilla gården en speciell plats i mitt hjärta.

ot;margin: 0.0px 0.0px 0.0px 0.0px; font: 12.0px 'Times New Roman'; min-height: 15.0px;">

Det är dit jag åker om jag behöver lite andrum, lite råd eller bara lite trevligt sällskap.




Den lilla gården är på lagom avstånd från staden och det tar lagom lång tid för att man ska börja slappna av redan i bilen på vägen ut.

Så fort jag går ur bilen känner jag ett lugn och en tysthet som inte finns i stan. Ibland hinner jag inte ens gå ur bilen innan känslan kommer.

 

 

Det finns massor och inget att göra där ute. Vill man göra något så kan man göra lite vad som, man kan bland annat gå så långt man vill/orkar åt något håll och sedan vänder man och går tillbaka. Det kanske låter tråkigt men det är helt underbart. De varierande vyerna, upp och ner, skog och åker, hästar och kor, ja det är väldigt varierande. Är det fint väder så är det helt underbart att bara gå, utan att tänka på höger eller vänster utan bara gå och se var man hamnar, under tiden man går så kan man titta upp på den fina himlen som ändrar sig hela tiden. Vill man göra annat så kan man hoppa på den stora studsmattan och försöka sig hålla kvar på den. Eller så kan man lägga sig på rygg i gräset och inte göra något alls.



 

Vill man göra något mer produktivt så finns det alltid en gräsmatta som växer och behöver klippas, hästar som behöver borstas, katter att mysa med eller hjälpa till med renoveringen.

 

Det jag egentligen vill säga med denna förvirrade texten är nog mest att från att ha mått dåligt på deras lilla gård är det nu den lilla gården som får mig att må bättre.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Ryd 33

Här kan du läsa om mitt och sambons liv på vår gård strax utanför Jönköping. Tillsammans med våra fem katter har vi flyttat in i ett 232kvm stort hus och 3,11ha mark.

RSS 2.0